Senaste Inlägg
Nu sitter man här i kalla Uppsala och har egentligen mycket att plugga inför förreläsningen i morgon. Jag har nu börjat min Litteraturvetenskaps A kurs och i morgon är det den andra riktiga förläsningen. Jag känner verkligen att det ska bli riktigt kul att läsa den här kursen och jag ser framemot den. Det var bara det att när jag tittade igenom böckerna som kom igår från adlibris med en tjugondel av min studentlitternatur, kände jag mig plötsligt blind. Två eller tre böcker hade säkerligen teckenstorlek 6 eller 7. Det var så minimalt att jag nästan tror att jag kommer behöva skaffa glasögonen efter kursen för att jag har ansträngt synen så mycket för att se vad det står.
Nästa vecka är registeringen för Improvisation i Världsmusik och det är något jag också ser framemot. Men trots detta, även att mina studier är motiverande och trots att jag är glad över att ha kommit upp igen, känns det som det är någonting som fattas.
Jag saknar att resa! Idag när jag satt och tittade igenom universiteten inför sökningen av Erasmus stipendiet, så är det någonting inom mig som säger att jag borde resa. Jag har inte varit utanför Sveriges gränser sedan oktober, och jag vet, egentligen borde jag inte klaga. Men jag vill ut, och jag saknar London väldigt mycket. Min senaste Londonresa var fantastisk och jag kan i och för sig inte klaga på någon av mina resor dit. Men nu känner jag att jag vill iväg igen, men det värsta är att det inte kommer att gå.
Jag läser 150% den här terminen har jag knappt någon fritid, och jag har egentligen mig själv att "skylla". Det är svårt att förklara, men att se sig om i världen är bland det bästa som finns! Kanske är det just därför som jag saknar att resa ännu mer. Fyra månader är egentligen ingenting, men man vill ännu mer när man inte kan!
Jag älskar att varandra runt i storstäder, lokalisera, se saker och njuta av det härliga atmosfären. Folkvimmel, vackra byggnader, underbara parker, museum, kulturliv, nattliv. Klubbar, drinkar, ballet, operor och musikaler. Kanske till och med någon konsert? Kanske en fotbollsmatch?
Att jag är förälskad i London är nog ingen hemlighet för de som känner mig och det är nog inte heller någon hemlighet att jag länge tänkt flytta dit. Men när det blir, ja... Det får vi helt enkelt se! Men förhoppningsvis blir det på återseende snart igen!
Postad den 2010-01-19 @ 14:46:27
Postad i Personligt | Kommentarer (0)
Vi kan alla hålla med om att utseendet ligger i stort fokus i dagens samhälle och hur vi redan från barnsben lär oss att det är viktigt att se frisk och hälsomedveten ut. Vi pucklar på våra barn de nyaste trenderna, vi lär dem direkt att man bostar tänderna vara morgon, varje kväll. Man ska kamma håret innan man går ut. Skitiga kläder, tar man av sig. Inga fläckar ska synas. Ju äldre vi blir ju mer får vi också lära oss att man ska tänka på vikten. Man ska inte vara överviktig, inte ha ett BMI över 24. Det är då vi borde tänka efter hur vi verkligen ser ut. Det räcker att vi tittar igenom tidningshyllan i affären och direkt kan vi hitta fem tidningar med de senaste bantningstipsen och hur vi ska sminka oss rätt och se rätt ut vintern 2010! Vilka är de aktuellaste trenderna? Elle, Plaza, Damernas, Vecko revyn, alla förklarar hur vi ska se ut! Trådsmala modeller står och posar framför kameran med de nyaste och hetaste trenderna på kroppen.
Stundtals frågar jag mig själv, varför denna utseendefixering? Varför är den så viktig? Jag kan inte själv förneka att jag bryr mig om hur jag ser ut och att jag själv sitter hemma och läser igenom Plaza då och då.
Är det en del av vårt sökande efter oss själva som gör att vi läser modemagasinen? Speglar utseendet vår personlighet? Vår livsstil? Somliga skulle säga ja, andra skulle säga nej.
Jag fick en fråga en gång, "Skulle du kunna dejta en kille som var tjock?". Spontant, skulle jag kanske säga nej, utan att ha gjort någon vidare reflektion av frågan. Men skulle jag tänka efter, är det inte viktigaste att man är lycklig i ett förhållande, trygghet och stabiltet? Istället blev mitt svar; "Det beror snarare på vilken livsstil han har."
På grund av min egen sjukdom har jag svårt att efter det, döma människor efter vad vi ser. Även om min sjukdom inte syns på utsidan, så får man en helt annan syn på just utseende när man blir sjuk själv och får se under en lång period på sjukhus, människor med olika problem och som ser ut på olika sätt av olika anledningar. Det är inte utseendet som formar personen i slutändan, MEN man får inte heller glömma att det är det första vi lägger märke till hos en person. En vän förklarade en gång för mig att för henne var det viktigaste att personen var intressant. Hon menande att har man ingenting att prata om, vare sig vän eller partnet, varför då lägga ner möda på att skapa en relation?
Både när det gäller vänner och när jag väljer partner, har jag genom de senaste åren insett att det viktigaste för mig är trygghet och att jag känner en stabilitet, samt att jag verkligen kan vara mig själv och känna mig naturlig i alla lägen. Man ska inte behöva vara någon annan, bara för att man umgås med en viss person. Då skulle jag inte säga att relationen var någonting att bygga på, eller att fortsätta med. Vänner ska finnas där, ge trygghet, kärlek och omtanke. Ens partner, ska ge trygghet, stabilitet, finnas där och kunna förstå och hjälpa, samt vara en lycka.
Utseendet slutar aldrig att förändras, och om 30 år, kommer jag se annorlunda ut än vad jag gör idag. Jag kommer ha fått rynkor, lite grå stänk i håret kanske? Vad vet jag... Men ibland undrar jag verkligen, varför är utseendert så viktigt egentligen? Varför har vi ALLA en tendens att döma efter det i första hand?
Postad den 2010-01-14 @ 12:53:14
Postad i Tankar | Kommentarer (1)
Nyårsafton är en överskattad högtid och de senaste åren har mina nyårsaftonar varit kastastrofala på sätt och vis. Förra året diskade jag praktiskt taget hela nyår, plus det så var jag inte på humör eftersom jag var mitt inne i ett skov. Året innan, hade jag inte ens fått min diagnos och var superdålig och praktiskt tagen sängliggande hela dagen och hög feber. Men för en gång skull var min nyårsasfton lyckad. Det blev lite fest, men eftersom jag var fyllechaffis, blev det en nykter och väldigt lugn nyår för min del!
Det blev en hel del skratt, fyverkerier och lite pussar också, innan jag begav mig till Eksjö för att hämta min granne!
Vinterlandet har strålat med solsken under de senaste veckorna och kylan har varit bitande kall! Det är just de allt för kalla dagarna som man gärna ligger inne och läser böcker och dricker stora koppar med te, invirad i en filt! De stunder då det är alltför kallt för att gå ut.
Jag har även filat en del på min bok och ju mer jag fixar och donar med den. Desto nöjdare blir jag! Mörkret innan Gryningen känns fortfarande som det aktuella namnet för min bok. Redigeringen är det som tar tid! Det är fortfarande en hel del att jobba med! Men är man målmedveten så går allting!
Postad den 2010-01-03 @ 17:37:23
Postad i Personligt | Kommentarer (0)
Vissa sår blir till stora ärr, och finns ständigt kvar och som ett brännande minne har de satt sig fast i huden. Osynliga för omvärlden, synliga, stora för dig.. Man lär sig att leva med dem, man accepterar dem, går vidare och fortsätter livet. Men de försvinner aldrig, inte helt!
Postad den 2010-01-02 @ 16:24:27
Postad i Allmänt | Kommentarer (0)
